:30:00
brukade jag gömma mig i smutsen
i ruinerna för att skydda mig.
:30:03
Där brukade jag ligga, trygg i smutsen,
:30:07
och vifta pa tarna
och lyssna pa ljuden runtomkring
:30:11
och drömma om att bli en
fin dam med vackra skor.
:30:19
Jag avskyr skor, Mr Dawes.
:30:22
Jag bär dem da jag dansar och visar
upp mig, men jag känner mig rädd i skor.
:30:28
Jag känner mig trygg
med fötterna i smutsen.
:30:33
Mina engelska ord är sa enkla.
Och det jag säger är inte alls enkelt.
:30:38
Även pa mitt eget sprak är jag rädd min
hjärna och mina ord inte kunde säga det.
:30:43
Att tala innebär mer än bara ord.
:30:45
Och du har mer sinnen
än de flesta människor.
:30:48
Du förstod genast
vem min kusin var, till exempel.
:30:57
Da jag blev äldre,
:31:02
och bomberna fortsatte att komma,
:31:06
var smutsen inte trygg nog längre.
:31:10
Jag behövde nagon som fanns hos mig.
:31:13
Nagon att älska, som älskade mig
och gav mig trygghet.
:31:17
Jag behövde det. Jag behöver
det ännu da jag är rädd.
:31:22
Som ett barn som vill ha
ett ljus tänt i mörkret.
:31:26
Jag behöver vara älskad da jag
gömmer mig i smutsen och är rädd.
:31:32
Men bomberna är försvunna.
:31:35
Ni förvanar mig, Mr Dawes.
:31:38
Försvinner rädsla?
:31:41
- Vad är ni rädd för?
- Samma som alla andra.
:31:45
Samma som ni.
:31:48
Att vara sarbar och oskyddad.
:31:53
Som Mr Kirk Edwards utan sina pengar.
:31:55
Som ni var förr, utan er alkohol,
:31:58
eller nu, utan er skripta som älskar er.