:23:12
Jim - med vår oändliga kärlek
lät vi dig sova.
:23:15
Nu vilar vi med dig.
:23:18
Vakna inte.
:23:44
De dog fridfullt.
Du borde vara tacksam.
:23:48
Jag är inte tacksam.
:23:54
Jag, mina föräldrar och systrar
drog till Paddington Station
:24:01
för att försöka komma med ett flyg.
Vi tänkte muta oss till en plats.
:24:06
Pappa hade en massa sedlar,
fast de var förstås värdelösa.
:24:14
20 000 andra hade samma idé.
:24:19
Folkmassan vällde fram.
:24:22
Jag tappade greppet om min systers hand.
:24:26
Jag minns att marken var mjuk.
:24:31
Jag tittade ner.
Jag stod på en massa människor.
:24:35
Som en matta. Människor som hade stupat...
:24:39
Nånstans i folkmassan fanns de smittade.
Det spred sig som en löpeld.
:24:43
Man kunde inte springa, bara klättra.
:24:47
Klättra över ännu fler människor.
Jag lyckade ta mig upp på en kiosk.
:24:55
Det var omöjligt
att se vilka som var smittade.