:35:00
Jag får aldrig mer uppleva något.
:35:05
Det är hemskt av mig men. . .
:35:08
. . .jag vill inte vara sorgklädd.
:35:11
Det är illa nog att inte
få gå på fester.
:35:17
Det är naturligt att vilja se ung ut
när man är ung.
:35:24
Vad sägs om att åka till Savannah?
:35:27
Vad skulle jag göra i Savannah?
:35:30
Atlanta, då? Där händer det mycket.
:35:33
Du kan bo hos Melanie
och hennes tant Pittypat.
:35:37
Melanie?
:35:40
Ja, det kan jag göra.
:35:41
Du är så snäll, mamma!
:35:45
Vill du verkligen det?
:35:46
Sluta gråta och le i stället.
:35:51
Du kan ta Prissy med dig.
:35:53
Packa miss Scarletts saker, Mammy.
:35:56
Jag skriver breven du behöver.
:36:00
Atlanta!
:36:02
I Atlanta råkar ni bara illa ut.
:36:05
Vad menar du?
:36:07
Mr Ashley Wilkes, så klart.
:36:10
När han kommer hem,
sitter ni och väntar som en spindel.
:36:14
- Han är miss Melanies man. . .
- Packa mina saker!
:36:20
VÄLGÖRENHETSBAL FÖR
MILITÄRSJUKHUSET I ATLANTA
:36:38
- Folk tisslar och tasslar om henne.
- Strunta i det, tant Pittypat.
:36:43
Scarlett bor hos mig och jag
ansvarar för henne.
:36:47
En änka på en välgörengetsbal.
Man kan bli svimfärdig för mindre.
:36:53
Scarlett ville bara hjälpa till.
:36:58
Jag tycker det var snällt av henne.