:59:05
Hon sa det väldigt högt,
det var som ett skrik,
:59:08
och sen sköt de henne.
Hon föll, och jag ville gå till henne,
:59:13
men vi var bundna vid vristerna,
en lång rad med flickor och kvinnor.
:59:18
Jag ville också bli skjuten
och ropade, "Länge leve republiken
:59:21
och min far och mor!"
:59:27
Men istället sköt de inte mer.
:59:31
Oe förde oss uppför kullen
och genom gatorna
:59:37
fram till torget.
:59:42
Min fars kontor befann sig i rådhuset,
:59:49
men de förde oss
till frisören mittemot.
:59:54
Jag vill berätta det för dig.
- Nej. Låt bli.
1:00:19
Roberto...
1:00:22
är du arg för något?
1:00:25
Naturligtvis inte!
1:00:29
Vilken tur.
1:00:34
Jag ska inte gråta mer.
1:00:41
Ah, Roberto...
1:00:44
Jag skulle vilja...
1:00:46
Jag vet inte hur man kysser,
annars skulle jag kyssa dig.
1:00:53
Vart tar näsorna vägen?
1:00:58
Jag har alltid undrat
vart näsorna tar vägen.