:43:02
- Nej, helst inte.
- Det är nog bäst för dig.
:43:05
Du kan behöva en näsduk.
:43:11
Det är hemskt elakt, men du
måste förstå vad vi har gått igenom.
:43:15
Vi blev som djur,
med en enda instinkt kvar.
:43:18
Att överleva.
:43:20
Jag blev utbombad många gånger.
:43:23
Allt rasade samman
och togs från mig.
:43:26
Mitt land, mina ägodelar och min tro.
:43:29
Ändå fortsatte jag.
:43:31
Flera månader i skyddsrum
med 5000 andra människor.
:43:35
Jag fortsatte.
:43:37
Hur tror du att det var som kvinna
när ryssarna svepte in?
:43:42
Jag fortsatte.
:43:44
Det var ett helvete på jorden.
Sen hittade jag en man.
:43:47
Genom honom
fick jag jobb och mat...
:43:52
Och jag tänker inte förlora honom.
:43:54
Vad har det med mig att göra?
:43:56
En del. Du vill ha samma man.
:44:01
Jag sa att du behövde
en näsduk.
:44:31
Så här såg han ut när vi först träffades.
Han var löjtnant.
:44:34
Han förhörde mig vid sitt skrivbord.
:44:37
Han var sammanbiten och effektiv.
:44:40
Som tur var hade jag
mitt sista par silkesstrumpor.
:44:45
Han är rar.
:44:47
Döm honom inte
för det han gjorde mot dig.
:44:50
Han avskydde det.
:44:52
Han kom hit
och tyckte så synd om dig.
:44:57
Du flyger i morgon, eller hur?