:40:00
Den dystra söndagen på Harvard
när du gjorde slut...
:40:07
David tog med mig ut på promenad.
:40:11
Jag var så otroligt nere och
kunde inte vara den glada flickan.
:40:16
Jag kopplade av och lät allt välla ut.
:40:21
Om mitt sanna jag och sådant.
:40:24
Hörde du det? Jag säger sådant.
Var håller David hus?
:40:29
-Jag är inte så smart.
-Vad menar du?
:40:35
Jag visste inte att du var...
:40:40
Brandon och hans stämningsmusik.
Du är förälskad i David, va?
:40:45
Ja...
:40:48
Jag förstår det inte.
:40:51
Brandon sa att jag hade en bättre
chans med dig för att David var ute.
:40:57
-Brandon visste alltså att vi två...
-Ja, och det med dig och David.
:41:02
-Han låtsades att inte veta något.
-Vad pågår?
:41:07
Vet inte, men jag ska ta reda på det.
:41:11
-Brandon, kan vi talas vid?
-Givetvis.
:41:14
Varför kan han inte låta bli folk?
:41:19
-Vad håller du på med, kompis?
-Jag kan hämta kaffe åt dig.
:41:24
Varför sa du till Kenneth att han inte
behövde oroa sig för David och mig?
:41:30
-Så sa jag nog inte, Kenneth...
-Du antydde det.
:41:34
Vissa kvinnor är charmiga
när de är arga. Det är inte du.
:41:41
-Jag tror inte att David kommer.
-Vänta och se.
:41:46
Han kommer aldrig för sent.
Du har sett till att han inte kommer.
:41:53
Vad skickligt av mig.
:41:55
En fest för mr Kentley räcker inte
för att tillfredsställa din sjuka humor.