:02:01
De mindre utmärkelserna har,
som ni kan se, redan delats ut.
:02:06
De ges till exempel
till författare och regissörer,
:02:09
eftersom de endast bygger ett torn
:02:12
så världen kan applådera
det ljus som lyser högst upp.
:02:15
Och inget starkare ljus har
bländat ögat än Eve Harrington.
:02:20
Eve... men mer om Eve senare.
:02:23
Allt om Eve, i själva verket.
:02:25
För dem som inte läser,
inte går på teater, inte lyssnar på radio
:02:31
eller som inte vet mycket om världen,
:02:34
kanske jag behöver introducera mig.
:02:37
Jag heter Addison DeWitt.
:02:39
Min naturliga miljö är teatern. Men jag
sliter inte. Jag skriver inte heller.
:02:45
Jag är kritiker och kommentator.
:02:47
Jag är oumbärlig för teaterlivet.
:02:50
Detta är Karen Richards.
:02:52
Hennes man är dramatiker och hon
är därför ingift i teaterfamiljen.
:02:56
Hennes bakgrund innehåller inget som
skulle få henne närmare scenen än bänkrad E.
:03:02
Men, under hennes sista år på Radcliffe
föreläste Lloyd Richards om teater.
:03:07
Följande år blev Karen fru Lloyd Richards.
:03:11
Det finns, i allmänhet,
två typer av teaterregissörer.
:03:15
En har många förmögna vänner
som kan riskera en avdragsgill förlust.
:03:19
Denna typ är intresserad av konst.
:03:22
Den andra är den för vilken
varje pjäs betyder ruin eller rikedom.
:03:26
Denna typ är ute efter pengar.
:03:28
Möt Max Fabian.
:03:31
Han är producent för pjäsen som Eve
Harrington vann Sarah Siddons-priset för.
:03:37
Margo Channing är en stjärna på teatern.
:03:41
Hon gjorde fyra år gammal sitt första
scenuppträdande i En midsommarnattsdröm.
:03:46
Hon spelade en fe och gjorde entré,
ganska oväntat, helt naken.
:03:51
Hon har varit en stjärna sedan dess.
:03:54
Margo är en stor stjärna. En verklig stjärna.
:03:57
Hon var aldrig och kommer
aldrig att vara något annat.