1:21:01
Men man är inte en kvinna.
1:21:07
Ridå ner. Slut.
1:21:11
Margo. Jag vill du ska veta
hur ledsen jag är för detta.
1:21:16
- För vad?
- Detta.
1:21:19
Jag kan inte säga hur ledsen jag är.
1:21:21
Tänk inte på det. En av ödets nycker.
1:21:24
När allt kommer omkring,
du tömde inte själv bensintanken.
1:21:35
Eve var naturligtvis enastående.
1:21:38
Många föredrog helt naturligt att
återkomma en annan dag för att se Margo.
1:21:43
Men de som stannade applåderade högt,
hjärtligt och länge för Eve.
1:21:47
Så omtänksamt av henne att ringa
och bjuda in mig den kvällen.
1:21:51
Och vilket sammanträffande
att flera representanter
1:21:54
från andra tidningar råkade närvara.
1:21:57
Alla inbjudna den kvällen
1:21:59
för att se en inhoppare,
vilket man på teatern var ovetande om
1:22:03
tills de tvingades dra upp ridån klockan nio.
1:22:07
Ett sammanträffande.
1:22:08
Du var bättre än bra.
1:22:11
Du gick hem.
Lite saker här och där, men det gör inget.
1:22:14
Du kan vara stolt över dig själv.
1:22:17
Är du stolt över mig, Bill?
1:22:19
Jag medgerjag var orolig.
Jag hade mina tvivel.
1:22:22
- Du skulle inte ha tvivlat.
- Häromdagen var det bara en scen.
1:22:26
Många klarar bara en scen.
1:22:29
Men du gjorde det.
Arbete och tålamod och du blir en stjärna.
1:22:32
- Om det är vad du vill.
- Är det vad du vill?
1:22:36
- Jag pratar om dig och vad du vill.
- Det görjag också.
1:22:42
- Vad harjag med det att göra?
- Allt.
1:22:47
Mycket harjag kallats,
men aldrig Svengali. Lycka till.
1:22:54
Spring inte iväg, Bill.
1:22:57
Från vad skulle jag springa?