1:59:03
Hon gillade dig. Hon litade på dig.
1:59:05
- Du tackade med att hoppa på Bill.
- Inte alls!
1:59:08
Jag var där. Jag såg dig
och hörde er genom dörren.
1:59:13
Du använde mig för att
utpressa Karen för rollen som Cora.
1:59:16
- Du ljög för mig om det.
- Nej!
1:59:19
Jag åt lunch med Karen för tre timmar sen.
1:59:22
Som alltid när kvinnor ska undersöka
något så sa hon mer än hon fick veta.
1:59:28
Vill du nu ändra din berättelse
om Lloyd som bankar på din dörr?
1:59:32
Snälla, snälla.
1:59:38
Attjag vill ha dig alls slår mig
helt plötsligt som något osannolikt.
1:59:43
Men det är i sig troligen anledningen.
1:59:47
Du är en osannolik person, Eve och
det ärjag med. Vi har det gemensamt.
1:59:51
Också ett förakt för mänskligheten,
en oförmåga att älska.
1:59:56
Omättlig ambition... och talang.
1:59:59
Vi förtjänar varandra. Lyssnar du på mig?
2:00:05
- Säg det då.
- Ja, Addison.
2:00:08
Och du inser och håller med
att du helt tillhör mig?
2:00:12
Ja, Addison.
2:00:14
Ta då din tupplur och lycka till ikväll.
2:00:23
Jag ska inte spela ikväll.
2:00:25
Jag kan inte. Omöjligt. Jag kan inte fortsätta.
2:00:29
"Kan inte fortsätta"?
Du kommer att ge ditt livs föreställning.
2:00:51
Och hon gav sitt livs föreställning.
2:00:54
Och det var en minnesvärd kväll.