:41:01
Han älskade att boxas.
Folk utanför hade upptäckt honom.
:41:05
Han skulle ut ur armén
och raka vägen till toppen.
:41:09
En eftermiddag...
:41:11
var vi och sparrades i gymmet.
:41:13
Lite vänskapligt.
:41:17
Han måste varit ur form...
:41:19
för jag träffade honom...
:41:22
med en helt normal höger.
:41:30
Han reste sig inte. Rörde sig inte.
:41:33
Han låg i koma i en vecka.
:41:36
Till slut vaknade han.
:41:39
Det var bara det att han var blind.
:41:46
Jag var och hälsade på honom
på sjukhuset ett par gånger.
:41:51
Till slut kunde jag bara inte.
:41:53
Sista gången började vi prata
om boxning och...
:41:59
Han började gråta.
:42:02
Att se tårar komma ut
ur de där ögonen som inte såg...
:42:32
Jag tänkte bara säga det.
:42:34
Holmes pratade med boxarna igår kväll.
:42:36
Nu finns inga gränser för behandlingen.
:42:38
De kör dig rätt in i finkan om de måste.
:42:41
Då får de göra det.
:42:43
Jag hjälper dig så mycket jag kan.
:42:45
Men jag kan inte göra för mycket.
:42:47
Jag riskerar att förlora min grad.
:42:49
Jag gillar enheten.
:42:50
Jag med. Konstigt, va?
:42:53
Ja, det är det.