:35:02
I den glödheta vildmarken
:35:06
vandrade han nu ensam,
han som en gång umgåtts med kungar.
:35:11
Störtad från
den kungliga maktens höjder,
:35:14
plundrad på all rang
och världslig förmögenhet -
:35:17
en övergiven man utan land
och utan hopp.
:35:23
Hans själ i uppror, som den
heta vinden och den ursinniga sanden
:35:28
som pryglar honom lika besinningslöst
som en slavdrivares piska.
:35:33
Han drivs framåt, ständigt framåt,
:35:37
av en okänd gud
:35:40
mot ett osett land.
:35:45
In i syndens glödande vildmark,
:35:48
där vaktposter av granit
står som torn över den levande döden
:35:52
för att hindra hans framfart.
:35:54
Varenda natt
medför samma omfamnande ensamhet.
:35:59
I vindens gäckande viskning
:36:02
hör han mörkrets ekande röster.
:36:20
Med pinat sinne undrade han om dessa
rop minde om det förflutnas triumfer,
:36:26
eller om de jämrande varnade
för kommande katastrofer...
:36:30
eller om öknens heta andedräkt hade
smält hans förstånd till vansinne.
:36:38
Han kan varken svalka törstens
brinnande kyss på sina läppar,
:36:44
eller finna skugga
undan solens svedande ursinne.
:36:48
Det enda som omger honom
är ödslighet.
:36:53
Han kan varken välsigna eller
förbanna den kraft som styr honom,
:36:58
ty han vet inte varifrån den kommer.