:01:07
År 1912. Jules, främling i Paris,
bad Jim-
:01:10
-ta honom med på Konstskolans bal.
:01:13
Jim skaffade biljett och kostym.
:01:16
Det var när Jules valde ut en
slavkostym åt sig-
:01:19
-som Jims vänskap till Jules föddes.
:01:22
Jules var lugn och hans ögon fulla
av humor och ömhet.
:01:29
De träffades dagligen.
:01:31
De lärde sig varandras språk.
:01:33
De visade varann sina dikter
och översatte dem tillsammans.
:01:37
Båda var likgiltiga för pengar-
:01:40
-och ingen av dem hade någonsin
haft en så uppmärksam åhörare.
:01:43
Jules hade ingen kvinna.
:01:46
Jim hade flera. Han presenterade
en ung kvinnlig musiker för honom.
:01:51
Jules var kär i en vecka, hon också.
:01:54
Sen blev det en kvinna som höll till
på caféer till 6 på morgnarna.
:01:58
Sen en blond änka.
:02:00
De gick ut tillsammans alla tre.
:02:03
Hon förbryllade Jules.
:02:07
Till slut tog Jules kontakt
med professionella-
:02:10
-utan att finna tillfredställelse.
:02:17
Nu till jobbet!
:02:36
Tusan färgen slut. Nu kommer man
säga att anarkister inte kan stava!
:02:42
Rädda mig! Merlin är efter mig.
Vi får springa alla tre!
:02:47
Får jag sova hos er inatt?
:02:50
Hos mig är det omöjligt...
Jag ska bort.
:02:53
Men hos Jules... det är jag...
:02:57
-Och du?
-Jim
:02:59
-Jim och Jules alltså?
-Nej, Jules och Jim!