:54:03
-tänkte jag på Oscar Wilde:
:54:05
Skona mig från fysiskt lidande,
moraliska plågor räcker.
:54:08
Kriget hindrar tyvärr människan
i hennes individuella kamp.
:54:14
Ja, det är sant, men man kan kämpa
vidare på den privata fronten.
:54:17
Jag tänker på artilleristen
på sjukhuset.
:54:20
Efter en permission-
:54:23
-mötte han en flicka på tåget
mellan Nice och Marseille.
:54:26
Hon gav honom sin adress.
:54:29
I två år skrev han dagligen från
skyttegravarna.
:54:34
Även mitt i skytteregnet.
:54:39
I början "Kära fröken" och
"Vördnadsfulla hälsningar".
:54:44
I tredje brevet "Min lilla älva"
och så bad han om ett foto-
:54:47
-sen "min bedårande älva".
Sen "jag kysser era händer"-
:54:50
-sen "jag kysser er panna".
:54:53
Sen skriver han om fotot
hon skickat honom-
:54:56
-pratar om hennes bröst-
:54:59
-och snart börjar han dua:
"Jag älskar dig vansinnigt".
:55:02
En dag skriver han
till flickans mor och friar.
:55:06
Han förlovar sig utan
att ha återsett henne.
:55:10
Kriget fortsätter och breven blir
allt intimare.
:55:13
"Jag tar dig, kramar dina underbara
bröst..."
:55:18
"Jag omfamnar dig helt naken..."
:55:21
När hon svarar kyligt,
brusar han upp-
:55:23
-ber henne att inte kokettera då han
kan dö när som helst. Han får rätt.
:55:28
För att förstå denna erotik
per korrespondens-
:55:32
-måste man ha upplevt kriget-
:55:35
-denna kollektiva galenskap
med döden närvarande varje minut.
:55:40
Det var en man som
i det stora kriget-
:55:42
-förde sin individuella kamp-
:55:44
-och totalt besegrade en kvinna
på avstånd.
:55:50
Han blev, liksom du, sårad
i huvudet-
:55:53
-men hade inte din tur.
:55:55
Han dog dagen innan
vapenstilleståndet.