1:03:00
Du hade bråttom.
1:03:02
Gå ner och be George om nyckeln
till rum 302.
1:03:05
Du kan gå ner och be George
om nyckeln till 302.
1:03:09
Gör nu som du blir tillsagd
och hämta nyckeln.
1:03:16
Hon rör sig väldigt vackert.
1:03:20
- Se.
- Fan!
1:03:32
Hur fick du och sergeanten,
som avskyr armén, ihop det?
1:03:39
Du kommer inte att tro mig.
1:03:42
De använde mitt skomakeri
för att bygga en tunnel till armélagret...
1:03:46
och sen blev jag deras gisslan.
1:03:49
Du är verkligen oskyldig.
1:03:55
Jag får idéer.
1:03:58
- Var inte lättsinnig, Robert.
- Ben.
1:04:01
Ben. Lavinia.
1:04:07
Det drar så in i helvete från nyckelhålet.
1:04:09
Jag får jätteont i ögat.
1:04:11
- Använd det andra ögat.
- Ja.
1:04:13
Billee, hämta en stol till din pappa.
Kom igen.
1:04:21
- Tack så mycket, Lewton.
- Var så god, John.
1:04:31
- Vad har du sagt till pappa?
- Om vad?
1:04:35
Du vet.
1:04:37
Jaså, det. Jo, jag sa sanningen.
1:04:40
Det gjorde du inte.
1:04:41
Jo. Gå bort och fråga honom.
1:04:47
Gör det. Fråga honom.
1:04:55
Pappa, jag vill berätta
vad som verkligen hände.
1:04:58
Inte nu.