:13:02
Roschmann lät många kvinnor,
barn och gamla...
:13:05
avrättas när de kom.
:13:07
De var värda mer döda.
:13:10
Deras kläder, hår och tänder
var en inkomstkälla.
:13:14
Men Esther och jag överlevde hela det året.
:13:19
Jag var arkitekt före kriget...
:13:21
och kunde tillräckligt om snickeri
för att få arbeta med det.
:13:24
Vi jobbade 12 timmar om dan
i lägerverkstäderna...
:13:27
eller i sågverken
i de fuktiga kalla skogarna vid kusten.
:13:33
Flera gånger under vintern
trodde jag att Esther skulle dö.
:13:37
Hungern, kylan
och den ständiga brutaliteten...
:13:41
tycktes ha knäckt
hennes humör och livsvilja.
:13:45
Ändå hade vi tur, jämförelsevis.
:13:47
Många fångar fick ingen mat alls...
:13:50
och svalt ihjäl.
:13:53
Roschmann hade en hobby.
:13:55
Han gillade att förstöra människor.
:13:58
Först själen, sen kroppen.