:02:05
Kommer ni ihåg familjen Kalitin?
:02:08
Ksiusja Kalaitin, en sådan fyllig flicka...
:02:11
Jag hade med henne en ännu
mer sårande historia.
:02:14
Jag åkte ju till henne, åkte,
:02:16
fick henens morsa
att lägga ut pengar för kaffe.
:02:23
Vi promenerade i skuggiga alléer.
Och då varjag blyg och ung.
:02:31
Nåja, en gång fick
jag övernatta hos dem.
:02:36
Jag fick alltså lov att övernatta.
Jag gick och lade mig.
:02:39
Och då plötsligt mitt på natten, förstår Ni...
:02:45
Öppnas dörren och
en åttioårig döv gumma
:02:50
kommer in i mitt rum
med lavemangspruta i händerna.
:02:55
Och, pardon, hon
hon gav mig lavemang.
:02:59
Jag gjorde inget motstånd, jag trodde bara
att de hade en sådan tradition hemma...
:03:05
Och det visade sig på morgonen
att hon förväxlade rummen.
:03:10
Givetvis åkte jag inte mer
till dem för att fria.
:03:16
- Och det roligaste är...
- Inte roligt! Oanständigt!
:03:20
Tack! Kroppen är mycket röksugen,
Idag harjag inte rökt från och med i morse.
:03:25
I vintras såg jag på operan
:03:28
hur en ung man grät
under påverkan av god musik.
:03:33
- Är det bra?
- Mycket bra.
:03:37
Vill ni vara snäll och tala om för mig
:03:40
vad närsittande
damer och kavaljerer log åt?
:03:45
Vad log de åt?
:03:47
- Porfirij Semjonovitj.
- Jag är idel öra.
:03:51
Just i sådana enkla människor
ligger en moralisk laddning.
:03:57
Just häri ligger räddning av vår idé.