2:01:01
-nämligen att skriva "J"
på hyttens vägg.
2:01:07
Så melodramatiskt
att det endast kunde rentvå er.
2:01:11
Och vem skulle vilja göra det,
om inte. . .en medbrottsling.
2:01:17
Men sedan började planen
gå på tok - inte sant?
2:01:23
Louise Bourget har varit vaksam.
2:01:26
Hon ser Doyle
rusa in i sin frus hytt.
2:01:30
Hon hör skottet och
ser honom återvända till salongen.
2:01:36
Hon köpslår girigt om sin tystnad
vilket blir hennes dödsdom.
2:01:43
Herr Doyle kunde inte
mördat henne, han kunde inte gå.
2:01:48
-Jag kan svära på det.
-Riktigt.
2:01:51
Hon blev dödad av Mlle Jackie.
2:01:56
-Nej!
-Jo. Det är inget tvivel om saken.
2:02:01
Före middagen
bad hon att få träffa M. Doyle.
2:02:04
Dumt nog tillät jag det
och sammanförde dem-
2:02:09
-den ena till synes skamsen
och den andra tröstande.
2:02:14
-Jag är så ledsen, Simon!
-Såja.
2:02:17
Men så snart vi gått
blev det nog en annan samtalston.
2:02:22
-Vi har snart nått målet.
-Så tusan, heller!
2:02:26
Louise vet om det, hon såg mig.
Hon försöker pressa oss på pengar.
2:02:32
Jag måste tysta henne.
2:02:36
-Kan vi inte betala henne?
-Livet ut?
2:02:40
Är du säker, Jackie. . .?
2:02:52
-Ge mig pengar.
-Varför?
2:02:55
-Det invaggar henne i säkerhet. Nå?
-I min kavaj, i garderoben.