:30:01
Du söker kanske någon av grannarna.
:30:04
Det är nog frun i huset du söker.
:30:08
Ned, det här är Mary Ann.
:30:09
Vi har just träffats. Ned fick mig
att känna mig varmt välkommen.
:30:14
Jag är en idiot!
:30:17
Hur står det till?
:30:19
Bor du här i stan?
:30:20
Nej, jag är på genomresa.
:30:23
Trevligt område.
Lite för hett för mig.
:30:25
Det är ovanligt.
Vi är kända för vårt sköna klimat.
:30:29
Stannar du till middag?
:30:30
Jag måste åka.
:30:32
Måste åka.
:30:37
Ha så roligt tillsammans.
:30:45
Jag såg inte hennes bil.
:30:50
Förlåt.
Jag måste vara mer försiktig.
:30:53
Mary Ann är en gammal vän.
:30:56
Hon är som en syster.
:30:58
Hon vill att jag ska vara lycklig.
:31:10
Hur vet du det?
:31:11
Jag har sett testamentet.
:31:13
Han visade mig det.
:31:15
För att visa hur mycket
han älskade mig, eller nåt sånt.
:31:18
Hur blev han så tät?
:31:20
Aktiebörsen,
fastigheter, investeringar.
:31:23
Han säger inte så mycket,
men lite har jag förstått.
:31:26
- De äger massor av mark längs stranden.
- Vilka är ''de''?
:31:29
Jag har inte träffat någon av dem.
Jag tror inte att de är rumsrena.
:31:34
Jag undrar vad de kallar sig.
:31:37
Jag vet att de äger ett ställe
i Miranda Beach, The Breakers.
:31:41
The Breakers? Jag trodde
Morrie Fisher ägde den marken.
:31:44
Edmund nämnde det en gång.
:31:46
Det skrämmer mig
att prata om det här.
:31:49
Varför?
:31:50
- Det vet du.
- Nej, det vet jag inte.
:31:52
Vi gör inte det.
Vi tänker inte mer på allt han äger.
:31:55
Vänta lite.
:31:58
Berätta vad det är som skrämmer dig.