:10:06
Mor, jag ber om ursäkt för David.
Han har svårt att vara ibland folk nu.
:10:11
- Du förstår väl?
- Naturligtvis, min älskling.
:10:15
- Min stackars flicka.
- Nej. Jag är okej.
:10:18
Vi mår bra allihop, eller hur Tom?
:10:21
Ja da, det gör vi.
:10:24
Nå, adjö, frun.
Dessa är till dig och din make.
:10:29
Det finns för lite att äta
i London för tillfället.
:10:33
Tack, Tom.
:10:36
Tack, Tom.
:10:39
Kom då, Tom.
:10:43
Han är berusad.
:10:45
- Är han alltid sån?
- För det mesta, men han är en bra vän.
:10:49
När ni än vill komma hem, Du och Jo...
:10:52
Nej.
:10:53
Mitt hem är här, mor, med David och Jo.
:10:57
Det var du som sa att äktenskapet
inte bara är oavbruten lycka.
:11:02
- Ja, det kanske var det.
- Ja, det var det.
:11:05
Na, Jo verkar i alla fall må bra.
:11:08
- Jag kysste honom på örat.
- Kanske om du hade en till?
:11:13
Varför inte? David är väl kapabel?
:11:16
Ja.
:11:18
Men han kan inte ens gå förbi mig
i hallen av rädsla att snudda mig.
:11:30
- Kom igen, Lucy.
- Jag älskar dig.
:11:33
Det är inte nödvändigt att
tala om det här för far.
:11:36
- Nej.
- Nej. Kom då.
:11:39
- Hej då mormor.
- Kom nu, Jo.