:36:01
Och där.
:36:03
Du har blåmärken på vristerna.
Hur fick du dem?
:36:10
Tack, fru Hilliard. Det är bra så.
:36:17
Kom ner och sätt dig här.
:36:23
Berätta för mig om blåmärkena.
:36:27
Det kändes som om
någon höll fast mina vrister.
:36:32
Som om någon hjälpte honom.
:36:35
Du menar att han inte var ensam?
:36:38
Som om det var en vid varje ben.
:36:41
Han hade två andra med sig?
:36:46
Ja, fast de var mindre.
:36:49
Barn, menar du?
:36:51
- lnga barn. De är starka.
- Dvärgar?
:36:55
Jag vet inte.
Jag såg dem inte, kände dem bara.
:37:00
De finns på riktigt, eller hur?
Mina blåmärken finns på riktigt.
:37:03
Javisst.
Dina blåmärken och bitmärken finns.
:37:06
All smärta finns. Dina känslor finns.
:37:10
Jag hade inte kunnat göra det här själv.
:37:14
Hysteriska symptom varierar.
Ärrbildning, blindhet, dövhet.
:37:23
- Har ni fått testresultaten?
- Ja.
:37:27
Medicinskt är det inget fel.
Det vill säga fysiologiskt sett.
:37:32
Ditt intellekt verkar välutvecklat,
det fungerar bättre än normalt.
:37:37
Alltså vet vi vad som ska undersökas.
:37:40
Din psykiska
och känslomässiga utveckling.
:37:44
Hur menar du?
:37:46
Vissa faser i vårt liv dör aldrig ut.
:37:50
De finns kvar inom oss alla.
:37:54
Och de påverkar oss för resten av livet.
:37:56
Av olika orsaker kan de dyka upp igen.
:37:59
lbland är återvändandet våldsamt.