:17:08
Alla är åtminstone oskadda.
:17:11
Tala för dig själv.
Jag förlorade just århundradets skatt.
:17:20
Här. Du kan få tillbaka den
om det känns bättre så.
:17:26
Det ordnar sig. Det tog mig 40 år
att hitta den där skatten
:17:31
och jag tänker ta tillbaka den,
även om det tar 40 år till.
:17:45
Var är alla?
:17:48
- De har försvunnit.
- Men hur?
:17:51
Med hjälp av lampan, dumskalle.
:17:55
Och du ska ta tillbaka den.
:17:57
Annars kommer deras sting
bara att kittla jämfört med mina.
:18:06
ANKEBORG, 2 DAGAR SENARE
:18:13
- Ankeborgsposten på telefon, sir.
- Vad vill de?
:18:16
Jag tror de vill veta
vad som hände med skatten.
:18:20
Det angår er inte.
:18:23
Så fort jag släpper tankarna på skatten
börjar pressen pressa mig.
:18:28
- Den här nyheten muntrar upp dig.
- Vilken nyhet?
:18:32
Du har äntligen blivit inbjuden
till bal på Arkeologiska sällskapet.
:18:38
Jag vill inte träffa de där fossilerna.
:18:40
Varje år säger jag:
"Jag ska hitta Collie Babas skatt."
:18:44
Och sen kommer jag tillbaka tomhänt.
:18:46
Men du hade den ett litet tag.
:18:49
- Måste jag bli påmind?
- Förlåt mig.
:18:52
Jag kan inte arbeta. Jag går hem.
:18:54
- Vad ska jag göra med din lunch?
- Sälj den.