1:03:03
Vi brukade driva med henne.
1:03:06
På tåget började hon skälla på mig.
Mitt framför näsan på mig.
1:03:12
-Hon var fortfarande bara tio år.
-Du kanske somnade.
1:03:17
-Nej, det var ingen dröm.
-Jag har också sett skumma saker.
1:03:22
-Jag trodde det var en hjärnskada.
-I ditt fall är det nog det.
1:03:26
Stäng av den, Steckle.
Det här är personligt.
1:03:30
Jag har hemsökts av bilder av
kvinnor som jag filmat i hemlighet.
1:03:34
De är alla medlemmar
i Joe Hurleys videobibliotek.
1:03:40
Du då, Nelson?
Vem vill hämnas på dig?
1:03:45
Han heter Billy Mahoney.
En kille vi mobbade i skolan.
1:03:49
-Det är lugnt.
-Vad har du gjort i ansiktet då?
1:03:54
-Ibland blir han lite till sig.
-Vänta lite.
1:03:59
Jag fattar att Dave slocknar
och att pervot har återblickar.
1:04:04
Du påstår att han rör dig fysiskt.
Det är omöjligt!
1:04:11
-Det här är för sjukt.
-Sjukt? Vi har upplevt döden.
1:04:15
På nåt sätt har vi fört tillbaka
våra synder fysiskt.
1:04:18
-När visste du det här?
-Efter att Joe gjorde det.
1:04:23
-Ändå sa du ingenting !
-Herregud, vi är vetenskapsmän.
1:04:29
Det är vårdslöst och oetiskt av dig
att dölja det du får veta.
1:04:35
Rachel Mannus kan ha svaren
på livet och döden.
1:04:39
Hon var borta i fem minuter.
1:04:42
Om hon kommer ut från
damtoaletten med svaren-
1:04:47
-kommer hela världen
att avguda henne.
1:04:51
-Precis som du gör.
-Du borde ha sagt det, Nelson.
1:04:57
-Då hade ni inte gjort det.
-Vi hade kunnat välja!