1:07:00
Säg mig, hur var hon
som liten flicka?
1:07:04
Nej, Marco.
1:07:06
Som åttaåring eller så.
1:07:08
Marco, du lovade!
1:07:10
jag frågar honom,
Marie, inte dig.
1:07:13
Ser du? Jag får inte ens fråga.
1:07:16
Frågar jag dig saker?
1:07:18
Nej, men det önskar jag att du gjorde.
1:07:21
Jag älskar dig utan att
behöva veta allt om dig.
1:07:23
Det är som att prata med en vägg.
1:07:25
Det sägs så.
1:07:27
Marie!
1:07:29
Hon var en söt unge.
1:07:36
Gyllene hår i råttsvansar.
1:07:40
En kusin hette Caroline.
1:07:43
Bara Caroline fick röra
hennes råttsvansar. Ingen annan.
1:07:51
Hon hade stickad tröja...
1:07:53
och alltid vita byxor.
1:07:58
Jag såg henne bara
på somrarna.
1:08:04
Med kusiner och grannar
var där säkert 20 ungar...
1:08:08
Som alltid hittade på hyss.
1:08:13
Marie hade sin specialitet.
Hon imiterade grodor.
1:08:20
Hon studsade omkring
och hoppade i lera...
1:08:24
De andra barnen började
göra likadant.
1:08:29
Hon kunde komma...
1:08:30
alldeles genomblöt, men
hade alltid en ursäkt:
1:08:36
"jag halkade", kunde hon
säga med sin nätta röst.
1:08:43
Det låter likt henne!
1:08:45
Har hon sagt vad jag jobbar med?
1:08:49
Nej. Jag får inte ställa frågor.
1:08:54
Jag äger en resebyrå.
1:08:59
Två biljetter till venedig.