:25:00
Vi avlyssnar telefonerna
och har två man utanför.
:25:05
- Det är kanske bara ett dumt spratt.
- Mina barn saknas.
:25:11
Ja, men familjens litterära
förflutna antyder... Vi får hoppas det.
:25:16
- Jag har glömt hur man flyger.
- Sånt händer...
:25:26
Inga fler glada tankar... Borta!
:25:45
- Vi kan inget göra. Polisen...
- De kan inget göra.
:25:50
Vi bör kanske ringa
amerikanska polisen?
:25:54
I krissituationer
dricker vi engelsmän alltid te.
:25:59
Kannan måste värmas först.
:26:02
- Jag går och...
- Peter, stanna här.
:26:06
Jag hade inte tänkt ge mig iväg.
:26:10
Ge mig min bok, är du snäll.
:26:18
- Det är dags att tala om det för dig.
- Vad då?
:26:24
Hur långt tillbaka kan du minnas?
:26:29
Jag minns sjukhuset på Great Ormond
Street. Du arbetade med föräldralösa.
:26:34
Du ordnade så att jag adopterades
av ett amerikanskt par.
:26:39
Då var du ju nästan 13 år!
Dessförinnan, då?
:26:43
Dessförinnan minns jag inget.
:26:46
Försök att minnas, Peter.
:26:51
Det går inte...
:26:57
När jag var ung...