:06:01
"Jag inser att vi varit på väg
mot varandra..."
:06:05
"...mot dessa fyra dagar,
i hela vårt liv. "
:06:08
Jag vill inte höra mer.
Bränn skräpet.
:06:11
Jag vill inte höra mer!
:06:13
Släng det.
:06:20
Vad står det mer?
:06:23
Om mamma behöver honom...
:06:27
...kan han nås via National Geographic
i Washington D.C.
:06:32
Han var fotograf.
:06:35
Han lovar att inte skriva igen.
:06:38
Och sen står det bara:
:06:42
"Jag älskar dig.
Robert. "
:06:46
Robert!
:06:47
Herregud!
:06:50
Jag ska döda karln.
:06:52
Det blir svårt, han är redan död.
Det står i brevet här...
:06:56
...från hans advokat.
:06:59
Han har efterlämnat nästan allt
till mamma!
:07:03
Och begärt...
:07:08
Vad?
:07:10
Att få kremeras, och att askan
ska spridas från Rosemanbron.
:07:16
Fan ta honom. Jag visste väl att
det inte var mammas eget påhitt.
:07:20
Det var nån jädra pervers...
:07:23
...fotografhjärnas ide'er.
:07:27
När dog jäkeln?
:07:29
1 982.
:07:31
Vänta nu, det var ju...
:07:34
...tre år efter att pappa dött.
Tror du...
:07:37
Jag vet inte!
Jag vet ingenting!
:07:40
Där får man för att man flyttar.
:07:42
Vi var ju bara barn när det hände.
:07:45
Det är ofattbart...
:07:49
Tror du att hon...
:07:52
...låg med honom?
:07:55
Vad trivsamt det måste vara
där inne i din lilla barnhjärna.
:07:59
Lägg av!
Hon var min mor, för tusan!