1:26:00
Underbart hår. Blond iner
vet att roa sig . Så är det.
1:26:05
Där är du ju, doktorn.
1:26:10
Jag går upp på ru mmet.
1:26:17
God natt, Lucy.
1:26:35
-Får jag komma in?
-Hej, doktorn. Entré.
1:26:40
-Förlåt.
-Ingen fara. Det är förbluffande.
1:26:44
Tänk vad man hittar utan
att ens leta, men här är Roger.
1:26:50
-Roger Woodward .
-Roger, han är en vinnare.
1:26:55
-Du har redan en.
-Han är stor. En räcker mer än väl.
1:27:01
-Jag tyckte om ditt framförande.
-Gjorde du?
1:27:05
Skriver du musik också?
1:27:09
-Det var ett brev från början.
-Ja . Stämmer det?
1:27:13
-""Käre Cecil, Royal College. . . ""
-"". . .of Music. "" Det är en gåta .
1:27:18
Han hade bara en arm . Han hade
fått stroke, stackars kissemiss.
1:27:24
Han kunde inte göra nåt med tassen .
Han var en sorgsen kissemiss.
1:27:30
-Ren otur. Du tar väl inte skada?
-Nej, inte alls.
1:27:36
-Vad är det för fel, David?
-Fel? Det är en lucka.
1:27:41
Det var så länge sen.
Vad kan man göra?
1:27:45
-Oförklarligt outsäg ligt.
-Berätta vad du vill skriva .
1:27:51
-Vad vill jag inte skriva? Svårt.
-Inte alls. ""Kära . . . ""
1:27:56
Just det. Kära. . . Kära nån .
Kära nån. Cecil, det var Parkes.