:08:19
Jag avundas din mamma...
:08:23
Det gör jag!
:08:27
Det måste vara underbart
att ha nått den punkt i livet-
:08:32
-då man inte längre behöver
gissa sig fram.
:08:37
Man slipper f atta omöjliga beslut.
:08:40
Dessutom är all oro man upplevt...
:08:43
och alla misstag man gjort,
lika värdefulla...
:08:46
...och uppskattade
som det man gjort rätt.
:08:51
Det måste kännas så skönt!
:08:56
Det måste kännas så fridfullt...
:09:00
Man måste inte vara i hennes ålder
för att känna så.
:09:05
Men hur vet man det innan man har
allt bakom sig? Känner du sån frid?
:09:10
-lbland. Inte jämt, men ibland.
-När då?
:09:15
När jag vaknar på ranchen och vet vad
jag har att göra...
:09:19
vet att jag är hemma...
:09:24
Jag vet ingenting när jag vaknar...
:09:30
Var det rätt att ta henne hit,
bort från sin pappa och vännerna?
:09:37
Ju mer jag anstränger mig,
desto värre blir det.
:09:42
Du borde kanske låta det bli så.
:09:46
-Nej, det kan jag inte.
-Varför inte?