:25:01
Nu måste du ta hand om dig själv
och vår lilla flicka.
:25:05
- Du vet att jag kommer att göra det.
- Och glöm inte att ge henne det här.
:25:13
- Det är så lite, men...
- Det blir värdefullt för henne.
:25:18
Det blir det värdefullaste hon har.
:25:23
Det känns så hemskt
att du måste gå igenom det här.
:25:28
Jag älskar dig.
:25:33
Jag hade velat finnas till för dig
och få se min flicka växa upp.
:25:40
Om vi bara hade mer tid...
:25:42
Vi får vara tacksamma
för den tid vi fick.
:25:46
Vi gjorde i alla fall Gail tillsammans.
:25:50
Vi skapade nåt som är fint.
:25:53
När du ser på henne, kan du väl
minnas hur mycket jag älskar dig?
:25:59
Jag är så rädd!
:26:02
- Jag ska se på dig sen.
- Jag ska tala med dig varje dag.
:26:05
Om jag bara kunde se dig mot slutet,
och kunde prata med dig...
:26:11
- Om jag ändå fick se ditt ansikte...
- Hur kunde det här hända oss?!
:26:21
Det enda i mitt liv
som gjorde det värt något...
:26:27
Gud välsigne dig för det!
:26:32
Gud välsigne dig för det...
:26:40
Vem är det?
:26:43
Steve Everett.
Jag är reporter på Tribune.
:26:57
Gå hem!