1:10:33
Jim Paxton berättar om smärta. . .
1:10:38
Släck den där jävla ficklampan,
och fimpa!
1:10:43
Ni kunde lika gärna hänga upp en
neonskylt: ''Korkade gröngölingar'' .
1:10:48
Ni bröt mot ljusdisciplinen.
Ni är döda.
1:10:51
Är det uppfattat? Bra.
1:10:54
-Jag lever, överfurir.
-Vad sa du?
1:10:58
Jag sa att jag lever.
1:11:00
Jag överlevde som genom ett under.
1:11:03
-Du träffades inte?
-Nej.
1:11:05
-Lever dina kompisar?
-Paxton, Johnson och han mår bra.
1:11:10
Ska man hitta på en historia
kan den väl sluta lyckligt.
1:11:14
Jag hittar inte på nåt, grabben.
1:11:19
Och i Vietnam
finns inga jävla lyckliga slut.
1:11:29
Jag hade en bästis, Kelly Morgan.
1:11:32
Vi utbildades tillsammans.
1:11:37
1 967 skickades vi till Vietnam.
1:11:41
Vi hade bara varit där några dar,
vi var helt gröna.
1:11:47
Vi satt i en tvåmanspost
och pratade som vi gör här.
1:11:52
Kelly tände en cigg.
1:11:55
Vi pratade om barnet han skulle få.
Plötsligt hade jag hans hjärna i knät.