1:02:03
-Hur länge. . .?
-Vill du ha lite kaffe? På ditt sätt.
1:02:10
Ja, det vore jättegott.
1:02:14
Så jag vaknar.
1:02:40
Du glömmer aldrig hur det ska vara.
1:02:44
Nej.
1:02:47
Jag glömmer aldrig.
1:02:54
Jag känner mig lite omtumlad.
Vilken dag är det?
1:03:02
Det är. . .i dag.
1:03:07
Allteftersom dagen gick tyckte David
att det var den lyckligaste i hans liv.
1:03:12
Alla hans mammas bekymmer
var som bortblåsta.
1:03:17
Ingen Henry, ingen Martin,
ingen sorg...
1:03:23
...bara David.
1:03:35
Han fick inte förklara något, då skulle
hon bli rädd och allt bli förstört-
1:03:41
-men det här var Davids stund-
1:03:44
-så därför målade han saker
hon ändå inte skulle minnas.