:41:35
Ursäkta mig.
:41:38
Varför är du så spänd?
:41:39
Därför du gör mig nervös.
:41:41
Kan du inte stå någon annanstans?
:41:42
Excusez-moi.
:41:44
- Uh-huh.
- Vad har du för yrke?
:41:46
Jag skriver för en liten tidning.
:41:49
Du har kanske hört talas om den.
Den kallas för New York Times.
:41:52
- Oh. - Ja.
:42:01
Hallå.
:42:03
Vem?
:42:04
Dean? Och vem kan jag hälsa ifrån?
:42:11
Hej.
:42:12
Nej.
:42:13
Nej, den har jag inte fått
en chans att skriva än. Uh--
:42:18
Den har jag inte heller skrivit.
:42:20
Uh, med all respekt, sir,
så kommer alla fortfarande vara döda imorgon.
:42:24
Okej. Tack.
Hej-hej.
:42:29
- Skriver du dödsrunor?
- Absolut. Ja.
:42:31
Du måste vara stolt.
:42:32
Uh-huh. Jag får alltid sista ordet.
:42:34
- Inte ikväll. Det tvivlar jag på.
- Ja, det får jag. Helt säker.
:42:36
- Fet chans.
- Pratar fortfarande.
:42:37
- Sista repliken.
- Ja, precis här.
:42:42
Jag vet inte. Jag vet inte.
Mina ögon orkar inte längre.
:42:44
- Stämmer de här nummerna överens?
- Det ska jag säga dig.
:42:46
- Låt mig se.
- Gör inte så.
:42:48
- Ah-ah!
- Är det 0293?
:42:50
0293.
Grattis.
:42:53
- Är det rätt?
- Jag tror jag har hittat henne.
:42:55
Så synd, efternamnet är
helt utsuddat.
:42:59
Det är hans fel.
Det var hans tumme.