:35:06
Vad vill ni veta?
:35:10
Jag försöker att fylla i luckorna. . .
pussla ihop bitarna, mrs Hansen.
:35:18
Om ni kunde erinra er något
från samtalen med polisen. . .
:35:25
. . .något särskilt som kunde. . .
:35:29
Det var onsdag och hon kom aldrig.
Hon hade inte varit med på bussen. . .
:35:35
. . .hade inte ens kommit till skolan.
Jag antog att hon hade åkt hem.
:35:46
Hur var hon?
:35:51
Era onsdagar med Ginny, hur var de?
:35:56
Hon kom in med sin lilla ryggsäck
och släppte den på golvet.
:36:04
Gav mig en stor puss på kinden,
alltid på vänsterkinden.
:36:12
Och sen började lektionen.
:36:17
Så fort hon slagit sig ner vid pianot
blev vi väldigt seriösa.
:36:24
Och jag undervisade henne. . .
:36:29
. . .på samma sätt
som mina andra elever.
:36:33
Då var det inte "mormor, mormor"
Iängre.
:36:41
Men så fort vi var klara
blev hon min Ginny igen.
:36:49
Hur kunde Gud vara så girig?