:22:00
Jag tror att vi klarade oss undan där, kompis.
:22:03
Ja, ja.
:22:07
Marcus?
:22:14
Mamma.
:22:25
Den där dagen, döda-ank-dagen,
var då allting började.
:22:30
Den där killen, Will, bara följde med oss in
och jag sa inte åt honom heller.
:22:34
Efteråt förstod jag att jag inte på något sätt kunde
ha varit nervös just då-
:22:38
-för just då visste jag ingenting och
det fanns ingenting att vara nervös för.
:22:42
Men sen stack jag nyckeln i låset
och öppnade dörren-
:22:45
Är du påklädd?
:22:47
-och en ny del av mitt liv började.
:22:49
Pang!
:22:56
Herre jävlar.
:22:57
Åh, gode gud.
:22:59
- Will, ring efter en ambulans.
- Marcus, var finns telefonen?
:23:03
Var finns telefonen?
:23:21
Det var hemskt...hemskt.
:23:24
Men att köra snabbt bakom ambulansen
var fantastiskt.
:23:28
Hon är vid medvetande.
:23:29
Hon var okej i ambulansen.
:23:31
Hon frågade efter dig, Marcus.
:23:33
Vad snällt av henne.
:23:35
Lyssna nu, du vet att det här inte har
någonting med dig att göra?
:23:40
Jag menar att du inte är anledningen till att hon--
:23:43
Det är inte ditt fel att hon är här.
Eller hur, Will?
:23:49
Ja, det stämmer.
:23:52
Jag ska hämta lite vatten åt dig.
:23:54
- Jag kan hämta det.
- Nej, stanna du.