1:30:06
Runt tiden för nästa jul så var allt
tillbaks till normala gängor.
1:30:11
Innan du kom--
1:30:12
Varje människa är en ö.
Det håller jag fast vid.
1:30:17
Men uppenbarligen så är vissa människor
delar av ögrupper.
1:30:23
Under havets yta så är de
faktiskt sammankopplade.
1:30:26
Ska du gifta dig med min mamma då?
1:30:29
Jag vet inte.
1:30:30
Varför?
1:30:32
Tror du att hon skulle vilja det?
1:30:33
- Förut ville jag att han skulle gifta sig med min mamma.
- Menar du allvar?
1:30:36
Ja, men det var bara när hon var deprimerad
och jag var desperat.
1:30:39
Tack för det, kompis!
1:30:41
- Will, hur använder man den här mixern?
- Man låter bli.
1:30:45
Förr så tyckte jag att två inte räckte.
Herregud.
1:30:47
Nu fanns det massor av människor.
1:30:49
Och det var fantastiskt...
... för det mesta.
1:30:53
Kan ni två slöfockar resa er upp och
komma och hjälpa till nu?
1:30:58
Så hur känner du Will?
1:31:01
Vi var volontärer samtidigt på
Amnesty International för några år sen.
1:31:05
Ja, det stämmer.
Hur är situationen i Burma, Tom, bättre?
1:31:08
Är det bra?
1:31:10
Ja, och helt oväntat ringde
han om jullunch.
1:31:13
Och nu är jag här!
1:31:15
Jaså?
1:31:24
Hur går det med dig och Ellie?
1:31:26
Är hon din flickvän?
1:31:30
Är du knäpp?
1:31:33
Var har du köpt de där gympaskorna?
1:31:36
- Vadå då, är det något fel på dem?
- Nej, inte alls.
1:31:39
Vadå?
1:31:40
Förresten så tror jag att det
finns en chans för dig och Rachel.
1:31:43
- Om du inte strular till det.
- Tack ska du ha.
1:31:49
Jag hade skapat ett monster.
1:31:51
Eller kanske var det han som skapat mig.
1:31:55
Jag vet inte varför Will var så upprörd.
1:31:59
Allt jag menade var att jag inte tror
att tvåsamhet är framtiden.