:28:00
Min syster Veronica och jag
hade den här dubbelshowen
:28:02
Och min man Charlie åkte
omkring med detta
:28:05
Alldenstund, numren gick ut på att vi
gjorde tjugo akrobatiska trick i rad
:28:09
1. 2. 3. 4. 5. Split.
Spread eagle. Back flip. Flip-flop...
:28:14
Den ena efter den andra
:28:16
Så denna kvällen, före showen,
var vi nere på hotell Sisera
:28:20
Skojade vi tre,
och skämta lite allmänt
:28:24
Och vi fick slut på is.
Så jag gick ut efter mer
:28:28
Jag kom tillbaka. Öppnade dörren
:28:31
Och där var Veronica och Charlie.
De gjorde nummer 17
:28:36
den spridda örnen
:28:38
Jag blev så chockad
:28:41
Jag fick en blackout.
Jag minns ingenting
:28:44
Inte ens senare,
när jag tvättade blodet från händerna
:28:49
fattade jag att de var döda
:29:23
Jag älskar Al Lipschitz mer än
jag kan uttrycka i ord
:29:26
Han var en riktig artisttyp
:29:28
Känslig. En målare
:29:31
Men han försökte alltid
hitta sig själv
:29:33
Han går ut varje kväll för att
leta efter sig själv och på vägen
:29:37
hittade han Ruth
:29:39
Gladies, Rosemary, och Irving.
:29:43
Jag tror man kan säga att han
bröt nya artistiska banor
:29:46
Han insåg att han levde
:29:48
Och jag såg till att han dog