1:04:04
- Gud! Du kan inte ens säga det!
- Säga vadå?
1:04:07
"Jag hade aldrig kunnat föreställa mig
göra något sånt här."
1:04:10
Men du gör "något sånt här."
Det hände inte bara.
1:04:13
Det gjorde det väl. Det känns
i alla fall så.
1:04:15
Jag är ledsen, men jag kan inte--
Jag kan inte vara med dig-
1:04:18
-och vara intim med dig-
1:04:19
-och dela alla underbara saker
med dig-
1:04:21
-och sen bara stängas ute från dom
mest grundläggande sakerna i ditt liv.
1:04:23
Varför är det så hemskt att
hålla saker lite privat i det här-
1:04:25
-och ge det lite tid,
för att se om det funkar?
1:04:28
För att när du inte erkänner vem jag är
för folk som betyder något för dig-
1:04:31
-så får det mig att känna som om
du skäms för mig.
1:04:32
Jag skäms inte över dig.
1:04:34
- Men det är så det känns!
- Herregud, vad kräver du av mig?
1:04:36
Jag vill att du tar mig med på
din brors bröllop.
1:04:40
Det går inte.
1:04:42
Jag är ledsen...
Men jag...kan inte.
1:04:48
Fint. Jag kan inte heller!
1:05:10
"Hej, det är Jess.
Lämna ett meddelande."
1:05:12
"Okej, vi har klarat det.
Hannah Claire Levine."
1:05:15
"Fyra kilo,
jag är ledsen att vi inte ringt tidigare."
1:05:19
"Hon föddes 03.00 och det gick
ganska fort, tack och lov."
1:05:21
"För det var det mest smärtsamma du kan
vara med om. Du kan nog inte förstå."
1:05:27
"Jag finns i rum 325 på Sinai."
1:05:29
"Åh, herre gud.
Kan du fatta det?"
1:05:31
"Kom förbi snart!
Var är du?"
1:05:59
"Den enda kvinna som älskat mig, inte bara
trots mina brister, utan på grund av dom."