:57:01
Det är visst inte din vecka,
eIIer hur. . .kommissarie Anderton?
:57:10
Jag är ingen mördare.
:57:18
Drick det här medan du kan sväIja,
annars är det kört.
:57:25
AIIt.
:57:27
SamIa dig nu i en minut.
:57:31
Vad tror du att jag kan göra för dig?
:57:37
Berätta hur nån. . .
kan förfaIska en FörutseeIse.
:57:42
-Hur ska jag kunna veta det?
-Du uppfann Prekrim.
:57:49
Vad är det?
:57:51
Om oförutsedda föIjder
av genetiska misstag-
:57:54
-och urspårad forskning
är att uppfinna nåt, så visst. . .
:57:59
-Du verkar inte stoIt.
-Nej. Jag försökte bota dem.
:58:04
-ViIka då?
-De oskyIdiga som stoppar skyIdiga.
:58:08
Du menar. . .de Prekognitiva?
:58:11
Tror du att de är provrörsskapeIser?
De är de enda som överIevde.
:58:16
Jag forskade i genetisk behandIing
av barn tiII narkomaner.
:58:20
För tio år, när neuroin först dök upp-
:58:24
-var det en oren form,
inte den designerdrog-
:58:27
-som bIev popuIär bIand högutbiIdade.
:58:31
Barnen föddes
med grava hjärnskador.
:58:35
De fIesta dog före 1 2 års åIder.
:58:37
De få som överIevde hade en gåva.
:58:40
"Gåva" . . .
För dem var det ett grymt skämt.
:58:44
De vaknade på natten
och skrek och kIöste på tapeterna-
:58:49
-för när de små barnen
sIöt ögonen på natten-
:58:53
-drömde de om mord, gång på gång,
det ena efter det andra.
:58:58
Snart insåg vi-