:14:00
Och han började hänga med bohemtyper.
:14:04
Efter ett tag ledsnade han på vykort,
och flyttade till San Francisco-
:14:08
-där han skakade om hela serievärlden.
:14:17
Han kom tillbaks till Cleveland
vart och vartannat år-
:14:19
-folk behandlade honom som en kändis.
:14:33
Han hälsade på en gång när
jag mådde riktigt dåligt.
:14:37
Just efter min fru lämnat mig.
:14:39
Hon blev så arg på mig mot slutet-
:14:42
-som att jag försökte hålla
henne fånge eller någonting.
:14:48
Jag vet egentligen inte.
:14:50
Men tro inte att jag
köper såna där plantor.
:14:53
Alla talar ju alltid om hur misär
kan få en att börja använda plantor.
:14:57
Den där gamla klichén.
:14:59
Jag har redan misär och
plantor så jag klarar mig.
:15:10
Just nu-
:15:13
-skulle jag gärna vilja
byta lite plantor mot lycka.
:15:24
Hur länge blir du kvar i Cleveland?
:15:28
Jag vet inte riktigt. Jag ska ju
träffa den där bruden i New York-
:15:30
-och är ganska upptagen
med min serietidning.
:15:34
Det ger ju pengar och så.
Men jag har tröttnat lite på hela grejen.
:15:37
Vad snackar du om?
:15:39
Du har det väl bra med
ditt ritande, eller?
:15:43
Hur många får den chansen i sitt liv?
:15:47
Du, hör på nu.
:15:49
Folk börjar känna igen namnet Crumb nu.
:15:51
När du dör kommer du att
lämna någonting bakom dig.
:15:55
Jo, jag antar det.
:15:58
Men inte i närheten av Blind Lemon
Jefferson, eller Big Mama Thornton.