:23:00
Beväpnad med att jag visste
hur jag skulle dö-
:23:03
-visste jag att jätten
inte kunde döda mig.
:23:07
Alltid samma sak, jag föredrog
att hålla mina ben obrutna.
:23:10
Varför är du här?
:23:14
Så att du kan
äta mig.
:23:16
Staden bestämde sig för att skicka en
mänsklig offergåva, och jag var frivillig.
:23:20
Mina armar är lite spinkiga, men det finns
mycket gott att äta från mina ben.
:23:23
Jag menar, jag är frestad
att äta dem själv.
:23:28
Jag förmodar...
:23:30
Om du bara kan få det överstökat snabbt,
för jag gillar inte smärta, direkt.
:23:46
Kom igen. Jag kan inte gå tillbaka.
Jag är en mänsklig offergåva!
:23:51
Om jag går tillbaka, kommer de
tro att jag är en ynkrygg.
:23:52
Jag blir hellre middag
än en ynkrygg.
:23:56
Här.
:23:57
Du kan börja med min hand.
Det blir en aptitretare.
:24:01
Jag vill inte äta dig.
Jag vill inte äta någon.
:24:05
Jag blir bara så hungrig.
Jag är bara för stor.
:24:10
Har du aldrig tänkt på att
du kanske inte är för stor-
:24:13
-utan att det är staden
som är för liten?
:24:15
Jag har hört, att i riktiga städer,
finns det byggnader som är så höga-
:24:17
-att du inte ens kan
se toppen av dem.
:24:20
-Verkligen?
-Jag skulle inte ljuga för dig.
:24:22
Och stora bufféer.
:24:25
-Du kan äta mycket, eller hur?
-Det kan jag.
:24:28
Varför kastar du bort din
tid i en liten stad?
:24:31
Du är en stor man. Du borde
vara i en stor stad.
:24:34
Du försöker bara få mig
att gå, eller hur?
:24:37
-Vad är ditt namn, jätte?
-Karl.
:24:40
Mitt är Edward.
Ärligt...
:24:44
Jag vill få dig att gå, Karl.
Jag vill gå tillsammans med dig.
:24:48
Jag menar, du tycker att denna
stad är för liten för dig?
:24:51
Den är för liten för en
man med mina ambitioner.
:24:54
Vad säger du?
Hänger du med?