:00:02
Va?
:00:10
Dave Miller?
:00:12
Ja.
Dave Miller.
:00:15
Han stötte på mig
i flygplanet.
:00:18
Han erbjöd mig jobbet som
Vice President, och sen frågade-
:00:21
-han om jag ville tillbringa
natten med honom i Chicago.
:00:26
-Och vad gjorde du då?
-Vad jag gjorde?
:00:29
Jag flyttade ut hit
i ingenmansland med dig.
:00:31
Och blev en hemmafru
från 1900-talet.
:00:36
Vilket var underbart ett tag.
:00:38
Det kändes som en börda
lättades från mina axlar.
:00:40
Och det var du som skulle
hjälpa oss igenom det.
:00:42
Men så har det
inte blivit.
:00:43
-Det känns som vi kvävs här.
-Nej. Nej.
:00:45
-Det är dags att ge sig av.
-Nej, så sa jag inte.
:00:47
Jag frågade,
vad gjorde du?
:00:55
Jag sa, ja.
:01:01
Sen ringde jag dig.
:01:06
Och det var samma dag-
:01:07
-som Jesse
nästan dödades av bilen.
:01:10
Cooper, det var
väckarklockan för mig.
:01:19
Det var därför du gick
med på att flytta ut hit?
:01:53
Hej, kompis.
:01:54
Hej.
Hur är det?
:01:57
Jag förstår att
Steph och Kristen-
:01:59
-att de ska handla
med deras mammor?