1:20:04
Och hela tiden-
1:20:07
- trodde vi att vårt barn
hade tagit livet av sig.
1:20:13
Du förstår, till och med
sen hon försvann, så...
1:20:20
Så...
1:20:23
- Vad?
- Jag drömde återkommande om henne.
1:20:28
Till slut tog jag medicin
för att få bort drömmarna.
1:20:31
Vilken slags drömmar?
1:20:33
Hon brann i lågor,
i fruktansvärda smärtor.
1:20:38
Jag kunde inte rädda henne.
1:20:41
Jag såg henne på samma sätt,
brinnande i lågor.
1:20:46
Vad betyder det?
1:20:49
Miranda, jag... Det finns nog ingen
verklig förklaring.
1:20:55
- Det är en dröm, en villfarelse.
- En villfarelse vi tycks dela.
1:21:13
- Ja.
- Pete.
1:21:14
Jag talade just med Parsons.
Jag har haft fel om allt fram tills nu.
1:21:19
Nu är det tydligt. Våldtäktsmannen
i fängelset har koppling till morden.
1:21:25
Det har med tatueringen att göra.
1:21:27
Miranda, du måste sluta nu. Förstår du?
1:21:31
Varje gång folk börjar ta dig på allvar,
börjar du prata om dina villfarelser.
1:21:35
- Jag är inte förvirrad. Jag är besatt.
- Jag tror inte på spöken.
1:21:42
- Inte jag heller, men de tror på mig.
- Det var ju toppen.