:37:00
Är det bestämt?
:37:03
Christy ger henne blod.
:37:13
Är du okej, lilla flicka?
:37:18
Ingen lilla flicka nu, va?
:37:21
Jag har burit denna familjen på min rygg
i över ett år.
:37:24
ända sen Frankie dog.
:37:28
Han var min bror också.
:37:31
Det är inte mitt fel att han är död.
Det är inte mitt fel att jag fortfarande lever.
:37:35
Åh, Christy.
:37:38
Mamma gråter hela tiden,
för han var hennes son.
:37:41
Men han var min bror också.
:37:44
Jag grät också...
när ingen tittade på.
:37:48
Jag pratade med honom varje kväll.
- Det gjorde hon pappa.
:37:55
Jag pratade med honom varje kväll tills...
:37:59
Till när?
:38:04
Tills jag fattade att jag pratade
med mig själv.
:38:15
Hör nu, jag tar hem henne, okej?
- Okej, tack så mycket.
:38:18
Ingen orsak.
:38:21
Din check saknar täckning.
:38:30
Jag satt där med min pappa
allt New Yorks ljud försvann.
:38:36
Allt jag hörde var blodet
som pumpade i mitt öra.
:38:41
Men på nåt sätt var jag glad.
:38:45
Jag undrade om Frankie skulle känt så här.
Speciellt.
:38:51
Alla tittade på en,
som de tittade in i en spegel.
:38:55
Och de log...utom med ögonen.