:50:14
Det var så svårt för Frankie att le
när tumören var elakartad.
:50:19
som det var för min pappa att gråta efteråt.
:50:22
Men de klarade det båda två.
:50:27
Jag stänger av detta nu.
:50:31
Jag vill inte se Frankie så här mera.
:50:47
Har du fortfarande ett foto
av mig i ditt huvud?
:50:50
Ja, det är som fotot jag vill ha av Frankie.
:50:55
Ett man kan ha i huvudet för evigt.
:51:00
Så när man återvänder till verkliga livet...
:51:04
Ska jag fråga Frankie...
:51:07
att han är så snäll och låter mig gå.