:46:01
Minns du Giselle Levy?
Vad var det du kallade henne?
:46:06
"En New Yorkjude" Det var det
:46:09
Vi ska bli rumskamrater
:46:12
Hej
:46:14
- Är du klar?
-Ja
:46:30
Är du okej?
:46:33
- Greenwich Village?
- Ja, ett tag
:46:37
Sen, vem vet?
:46:39
Kanske juristskola. Kanske till och med Yale
:46:47
Jag skulle inte villa ha dig mot mig i domstolen nånstans
:46:52
Jag kanske tittar in nästa år
:46:54
Håll dig igång
:46:58
Kommer du att vara här?
:47:01
Miss Watson?
:47:09
Kära Betty:
:47:11
Jag kom till Wellesley för att jag ville få en förändring
:47:16
Men att förändra andra...
:47:18
är att ljuga för sig själv
:47:20
Min lärare...
:47:22
Katherine Watson, levde efter sin egen definition...
:47:25
och ville aldrig kompromissa med det
:47:27
Inte ens för Wellesley.
:47:31
Jag dedicerar denna, min sista ledare...
:47:33
till en exeptionell kvinna...
:47:35
som levde efter regler...
:47:37
och tvingade oss att se världen med nya ögon
:47:43
När ni läser detta är hon på väg med båt till Europa...
:47:46
där jag vet att hon ska hitta nya murar att bryta ner
:47:49
och nya idéer att ersätta dem med
:47:51
Stilla, allihopa
:47:59
Jag har hört henne kalla en som ger upp för...