Pahat pojat
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:31:03
Det räknas inte.
Tioåringar kan inte kyssas.

:31:08
Glöm det då.
:31:12
Vill du kyssas?
-Varför det?

:31:20
Man behöver inte förklara
varför man vill göra saker.

:31:27
Ja, jag vill.
-Ska vi kyssas då?

:31:31
Okej.
:31:42
Vad skrattade du åt?
:31:44
Jag skrattade inte.
-Jovisst.

:31:50
Det var liksom en reflex.
-Att flabba när man kysser nån?

:31:58
Det är en vana hos oss.
-Vad då?

:32:05
När hemska saker händer
är det bäst att bara skratta.

:32:12
Och du skrattade när vi kysstes
för att det var så hemskt? -Ja.

:32:18
Alltså nej.
-Du ditt svin!

:32:28
Jag var bara lite rädd.
:32:32
Du är inte riktigt normal,
vet du det?

:32:36
Det är det jag har försökt säga.
:32:41
Jag klarar mig nog, men jag önskar
småttingarna en harmonisk barndom.

:32:52
Själv hade jag det rätt uselt.
-Är inte barnen gamla nog att jobba?


föregående.
nästa.