Seabiscuit
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:11:01
Du får inte köpa en honom en häst.
:11:02
Varför inte?
Han är ju jätteduktig.

:11:05
- För att han är 16 år gammal.
- Och?

:11:10
Han borde förtjäna den.
:11:14
Då så...
:11:18
Tysta nu!
:11:24
Dickinson.
:11:28
"Vi vet aldrig hur stora vi är..."
:11:33
Jag kan den.
:11:37
Nå?
:11:41
"Vi vet aldrig hur stora vi är,
tills vi blir ombedda att resa oss."

:11:45
- Bra!
- Jättebra, John.

:11:48
"Om vi är trogna våra mål,
så kan vi nå himlen."

:11:51
Utmärkt!
:12:03
- "Hjältemodet..."
- Just det.

:12:06
"Hjältemodet..."
:12:08
"Hjältemodet vi reciterar -"
:12:11
- "vore en vardaglig sak -"
:12:14
- Så är det, ja.
- "och betydde för oss ingenting -"

:12:19
- "av rädsla att bli kung!"
:12:30
Det är du som borde rida den.
Du kunde ju dikten.

:12:35
Men han ser så perfekt ut, eller hur?
:12:39
Ja, det gör han.
:12:43
Det är själva poesin, Agnes.
:12:46
Det är poesin.
:12:50
Tack så mycket.
Tack för att ni kom.

:12:52
Jag kom hit för 15 år sedan
med några ören på fickan.

:12:56
Jag vet att fler runt bordet
har liknande erfarenheter.

:12:59
Och jag kan inte hjälpa att tänka att -

föregående.
nästa.