:32:24
-Och där kommer jag och väcker dig.
-Inga maskerade inkräktare.
:32:31
Det kändes så verkligt.
:32:34
Vissa psykofarmaka kan orsaka
mardrömmar som känns verkliga.
:32:40
-Det var ingen mardröm.
-Du såg själv att du var helt ensam.
:32:47
Jag var inlagd här för två år sen,
efter olyckan.
:32:50
Bra, du börjar minnas.
Ju fortare det sker-
:32:54
-och du accepterar det du minns,
desto fortare kan du gå vidare.
:32:59
Jag mindes det inte. Jag var en del
av det och interagerade med folk.
:33:07
Angriparen var en del av ditt minne.
Därför finns han inte på bandet.
:33:17
Jag sitter bara här och ler.
:33:21
-Har en dr Truman jobbat här?
-Det ringer en liten klocka.
:33:25
Jag minns syster Clayton
och en patient vid namn Travitt.
:33:29
Det ligger en Travitt uppe på fjärde.
Hjärtpatient. Har varit här i två år.
:33:54
-Kan jag hjälpa till?
-Jag letar efter en vän.
:33:57
Kl. 2 på natten?