:12:01
-Känner du Oraklet?
-Alla känner Oraklet.
:12:05
Jag pratade med henne innan
jag mötte fransmannen.
:12:07
Hon lovade att hon skulle ta hand
om Sati när vi tagit farväl.
:12:10
Farväl?
:12:12
-Följer du inte med henne?
-Det är omöjligt.
:12:15
Uppgörelsen med fransmannen
gäller bara vår dotter.
:12:19
-Vi måste återvända till vår värld.
-Varför?
:12:23
-Det är vår karma.
-Tror du på karma?
:12:26
Karma är ett ord, som kärlek.
:12:30
Ett sätt att säga:
"Vad jag ska göra här".
:12:34
Jag är inte upprörd över min karma.
Jag är tacksam för den.
:12:38
Tacksam för min fru,
för min dotter.
:12:41
De är gåvor, så jag gör det
jag måste för att hedra dem.
:12:47
-Pappa, tåget!
-Ja! Ta din väska! Fort!
:12:54
Kan jag ta den åt dig?
:12:57
Visst.
:13:04
Skynda er! Jag är sen!
:13:11
-Vem är du?
-Han är en vän.
:13:15
Jag känner igen dig.
:13:17
-Så det var det de ville.
-Jag måste tillbaka.
:13:22
Jag betalar vad du än begär. På ett eller
annat sätt ska jag med det där tåget.
:13:27
Nej, nej. Du ska stanna här
så länge Merovingern vill.
:13:33
Känner jag honom rätt, får du
stanna här väldigt länge.
:13:38
-Jag vill inte skada dig.
-Du förstår inte.
:13:42
Det är jag som byggt det här stället.
:13:45
Här är det jag som bestämmer reglerna.
Här är det jag som hotar.
:13:55
Här, är jag Gud.