:39:01
Vi kan inte gå ut. Vart vi än går
viskar folk bakom våra ryggar.
:39:05
Jag kan inte gå hem.
Det är för deprimerande
:39:09
Det finns ingen gran,
inga ljus och ingen musik.
:39:16
Jag kan inte prata med dig.
:39:18
- Du är uppslukad av dig själv.
- Det är inte sant.
:39:22
Se hur långt du har gått.
:39:24
- Du gör vår gräsmatta till en isbana.
- Jag känner ingenting.
:39:27
Någon kunde ha brutit
ett ben eller nacken.
:39:30
- Du kunde ha skickat dem till sjukhuset.
- Skulle det vara dåligt?
:39:34
Jag vet att det varit jobbigt för dig.
Men om ett dygn är vi på resan.
:39:41
Det kommer att bli bättre. Jag lovar.
:39:44
Jag vet inte.
:39:57
Tror du att Blair ens
kommer att tänka på jul?
:40:01
Troligen inte. Hon är ju i regnskogen-
:40:04
-tillsammans med folk som tillber träd-
:40:06
-och äter bark och grodor och sånt.
:40:10
- Ska du ha på dig den?
- Absolut.
:40:13
Fint.
:40:17
- Rädda Frosty!
- Jag vet att det är du, Spike. Hej då.
:40:20
- Igen? Hur många gånger var det?
- Fem eller sex gånger.
:40:25
Jag önskar att jag hade
en retlig hämnd på den killen.
:40:31
Öarna kallar.
:40:36
- Rädda Frosty!
- Hej då, Spike.
:40:40
- Du är ett geni.
- Tack.
:40:50
- Frosty är död!
- Är det du, pappa?
:40:53
Vänta lite. Blair?
:40:55
Hej. Nej, det var ett skämt.
Jag trodde att det var en från jobbet.