1:07:19
Bara Hamlet hade kunnat förstå
min depression.
1:07:22
Min historia var både sannolik och möjlig.
1:07:25
Dessutom var den sann,
men ingen trodde på mig.
1:07:29
Man kan kanske inte besegra
såna som Carla Santini.
1:07:33
Jag har aldrig känt mig så slagen.
1:07:35
Jag kände mig mer som en duva
än en flamingo.
1:07:38
Ella är här.
1:07:40
Gå in bara.
1:07:44
-Jag vill prata.
-Jag mår inte bra.
1:07:46
Skippa dumheterna.
Jag vet vad du sysslar med.
1:07:49
Vart tog New Jerseys
artigaste flicka vägen?
1:07:53
Vad spelar det för roll?
Vi var på festen.
1:07:56
Vi vet vem vi träffade
och vad vi gjorde.
1:08:00
Upp med dig.
1:08:02
Jag kan helt enkelt inte.
1:08:05
Har nån sett till Lola Steppe?
1:08:11
Jag är faktiskt sjuk.
Fråga mamma.
1:08:14
Struntprat.
Du hoppar av pjäsen.
1:08:17
Jag är sjuk, kanske i lunginflammation,
och du kastar anklagelser.
1:08:22
Du kan inte göra så här.
Alla är beroende av dig.
1:08:26
Tänk på dina föräldrar och Sam.
1:08:28
Sam har inte gått på skolpjäs tidigare.
Han går för din skull.
1:08:33
Lola Steppe, min Eliza.
1:08:36
Ur vägen.
1:08:38
En timme tills ridån går upp.
1:08:43
Och jag då?
1:08:47
Jag var olycklig
tills du kom till Dellwood.
1:08:50
Jag trodde att alla hade det som jag-
1:08:53
-att de gjorde vad man borde,
när man borde göra det-
1:08:57
-och utan att ifrågasätta nåt.